b.Jan. 8, 1836, Dronrijp, Netherlands. d.June 25, 1912, Wiesbaden, Germany. Painter and designer of Dutch birth. The son of a notary, Alma-Tadema demonstrated an early artistic ability. In 1852 he entered the Antwerp Academy, where he studied under Gustaf, Baron Wappers, and Nicaise de Keyser. An important influence at this time was Louis De Taye, Professor of Archaeology at the academy and a practising artist. Alma-Tadema lived and worked with De Taye from 1857 to 1859 and was encouraged by him to depict subjects from the early history of France and Belgium. This taste for historical themes increased when Alma-Tadema entered Baron Henri Leys studio in 1859 and began assisting him with his monumental frescoes for the Antwerp Town Hall. While in Leys studio, Alma-Tadema produced several major paintings, for example the Education of the Children of Clovis (1861; ex-Sir John Pender priv. col., see Zimmern, p. 3) and Venantius Fortunatus Reading his Poems to Radagonda (1862; Dordrecht, Dordrechts Mus.), which are characterized by their obscure Merovingian subject-matter, rather sombre colouring and close attention to detail.  Related Paintings of Alma-Tadema, Sir Lawrence :. | Welcome Footsteps (mk23) | Entrance to a Roman Theatre (mk23) | The Parting Kiss (mk24) | Catullus at Lesbia's (mk23) | Caracalla (mk23) |
Related Artists:
Jean Charles Tardieu
French Painter, 1765-1830
Dorfmeister, Istvan
Hungarian Painter, ca.1729-1797
th. hildebrandt
Ferdinand Theodor Hildebrandt, född 2 juli 1804 i Stettin, död 29 september 1874 i Dusseldorf, var en tysk målare. Hildebrandt började sina konstnärliga studier i Berlin under Wilhelm Schadow, vilken han 1826 följde till Dusseldorf, och blev en av den där grundade skolans mest framstående lärjungar. 1825 framträdde han med Faust, 1826 med Cordelia och kung Lear och 1828 med Tankred döpande Klorinda. Ännu större popularitet vann han 1835 för Mordet på kung Edvards söner. Bland hans genrebilder har i synnerhet Krigaren och hans son (1832, Berlins nationalgalleri) blivit känd. Hildebrandt, som för övrigt utförde illustrationer och porträtt, kallades på sin tid realist, men han var knappast fri från den melodramatiska ton och den sentimentala inställning, som tillhörde skolan.